Det regulatoriska ramverket tätnar
Sommaren 2026 markerar en vändpunkt i den europeiska produktregleringen. ESPR-förordningen (EU) 2024/1781 har varit bindande EU-rätt sedan den antogs — och de första produktspecifika genomförandeförordningarna börjar ta konkret form. Samtidigt inledde Europeiska kommissionen den 9 juni 2026 överträdelseförfaranden mot 20 medlemsstater som inte hade införlivat direktivet om att stärka konsumenterna för den gröna omställningen (EU) 2024/825 (EmpCo) i nationell rätt i tid. Förbud mot greenwashing och skyldigheter att informera om hållbarhet och reparerbarhet är därmed inte längre bara politiska avsiktsförklaringar — de verkställs.
För företag som släpper ut fysiska produkter på EU-marknaden följer ett komplext kravpaket. Den här artikeln sammanfattar de viktigaste utvecklingarna under de senaste veckorna och sätter in dem i den övergripande arkitekturen för det digitala produktpasset (DPP).
DPP-registret: register, inte datalager
Vad genomförandeförordningen fastställer
Utkastet till genomförandeförordning för DPP-registret, som Europeiska kommissionen publicerade i slutet av maj, klargör en central arkitekturfråga: Det centrala registret lagrar endast den unika produktidentifieraren, resolver-slutpunkten och varukoden — inte själva passuppgifterna. Modellen följer principen för ett DNS-liknande register: Den som vill hämta ett DPP frågar registret efter ansvarig resolver, som i sin tur hänvisar till tillverkarens eller ett ackrediterat dataområdes faktiska datalagringssystem.
Detta beslut får långtgående konsekvenser för systemarkitekturen. Tillverkare måste själva — eller via certifierade tjänsteleverantörer — säkerställa att deras datalagring är åtkomlig, aktuell och standardenlig. ESPR föreskriver visserligen ingen uttrycklig uppdateringsfrekvens, men kräver uttryckligen att DPP ska innehålla ”aktuell och korrekt information”. För produkter med dynamiska egenskaper — exempelvis batterier vars kapacitet minskar genom degradering — är detta inget trivialt krav.
CIRPASS-2 kräver EN 18219 som obligatorisk standard
Det EU-finansierade CIRPASS-2-konsortiet rekommenderade i sitt formella yttrande om registerutkastet att standarden EN 18219 införs som bindande referens i genomförandeförordningen. Motiveringen: Utan ett standardiserat gränssnitt mellan register, resolver och datalagringssystem hotar ett lapptäcke av proprietära implementationer att undergräva den gränsöverskridande interoperabiliteten. EN 18219 definierar datamodellen för själva DPP; den kompletterande EN 18220 reglerar bärarnivån — alltså hur identifieraren fysiskt fästs på produkten, exempelvis via GS1 Digital Link eller RAIN-RFID.
Det är öppet om kommissionen följer denna rekommendation. Samrådstiden pågår fortfarande; en slutlig version väntas under fjärde kvartalet 2026.
Sektorsspecifika krav: stål och batterier som förebilder
JRC-utkast för mellanprodukter av stål
Den 6 juni 2026 publicerade Europeiska kommissionens Joint Research Centre (JRC) ett utkast till datakrav för DPP för stålmellanprodukter. Dokumentet är vägledande av två skäl.
För det första inför det systematiskt åtskillnaden mellan batchnivå (Lot) och produktnivå (Item). Statiska egenskaper som legeringssammansättning eller tillverkningsort hanteras på produktnivå; dynamiska eller batchrelaterade uppgifter — särskilt det produktspecifika koldioxidavtrycket (PCF) — hanteras på batchnivå. PCF måste beräknas enligt ISO 14067-kompatibla metoder. Denna uppdelning av granularitet är inte specifik för stål: Den förväntas bli standardmodell i kommande sektorsspecifika genomförandeförordningar.
För det andra visar utkastet hur nära DPP-kraven kopplas till befintliga rapporteringsskyldigheter. Företag som redan samlar in PCF-uppgifter inom ramen för Carbon Border Adjustment Mechanism (CBAM) kan återanvända dessa strukturellt — förutsatt att deras datalagring säkerställer den granularitet och aktualitet som krävs.
Batteriförordningen: första BESS-pilotprojektet slutfört
Batteriförordningen (EU) 2023/1542 är den första förordningen som gör ett fullständigt DPP obligatoriskt för en specifik produktkategori. Den 5 juni 2026 meddelade Circulor, REPT Battero och TÜV Rheinland att det första Battery Energy Storage System (BESS)-batteripasset hade slutförts på grundval av oberoende verifierade tredjepartsuppgifter. Pilotprojektet visar att förordningens datakrav kan uppfyllas även för storskaliga nätbatterier — en signal till industrin om att genomförandehindren går att lösa, men inte är triviala.
Batteriförordningen illustrerar särskilt tydligt arkitekturbeslutet mellan Lot- och Item-nivå. Kapacitetsuppgifter som förändras genom degradering måste hållas aktuella. Ett statiskt pass som utfärdas en enda gång räcker inte. Utan en tydlig systemarkitektur och automatiserade dataflöden är detta krav knappast skalbart att uppfylla.
Bärarteknik: Så kommer identifieraren till produkten
GS1 Digital Link och RAIN-RFID
Frågan om hur en DPP-identifierare fysiskt fästs på produkten är ännu inte slutgiltigt besvarad regulatoriskt — men i praktiken konvergerar marknaden kring två bärartekniker: 2D-streckkoder (i synnerhet QR-koder med GS1 Digital Link-struktur) och RAIN-RFID. TEKLYNX har uppdaterat sin CODESOFT-programvara och stöder nu GS1:s ”++”-kodningsscheman, med vilka webbadresser kan skrivas direkt till RAIN-RFID-taggnens minne — ett krav som följer av kombinationen av EN 18220 och GS1 Digital Link-standarden.
På pilotsidan meddelade Antares Vision Group och Driscoll's inför GS1 Connect 2026 ett storskaligt spårbarhetspilotprojekt med över en miljard pund färska bär årligen — baserat på 2D-streckkoder och GS1 Digital Link på artikelnivå. Detta är inget DPP-pilotprojekt i ESPR-mening, men visar att infrastrukturen för identifiering på artikelnivå redan finns inom livsmedelslogistiken och kan skalas upp.
Blockchain som förtroendeankare: Hedera-pilotprojekt från Merck och The Hashgraph Group
Den 9 juni 2026 tillkännagav The Hashgraph Group och Merck ett samarbete för att införa ett EU-DPP på Hedera-nätverket. Merck bidrar med sin M-Trust-teknik för fysiska säkerhetskännetecken; The Hashgraph Group tillhandahåller den DLT-baserade spårbarhetsinfrastrukturen. Modellen riktar sig mot reglerade leveranskedjor där förfalskningssäkerhet och verifierbarhet är särskilt kritiska — exempelvis läkemedel eller specialkemikalier.
Tekniskt är metoden kompatibel med registerarkitekturen: Hedera-huvudboken fungerar som ett oföränderligt protokoll för tillståndsändringar, medan själva DPP-datauppsättningen kan hämtas via en standardenlig resolver. Det är oklart om DLT-baserade metoder uttryckligen kommer att behandlas i den slutliga genomförandeförordningen; ESPR är själv teknikneutral.
Åtgärdsbehov för tillverkare och återförsäljare
Handelns position: Ecommerce Europe
Ecommerce Europe publicerade den 8 juni 2026 ett positionspapper om DPP-implementering. De centrala kraven är flexibel datagranularitet, stegvis införande och frivilliga ”del-DPPs” för begagnade produkter. Det sistnämnda tar upp ett verkligt problem: ESPR ålägger i första hand tillverkaren att skapa DPP; vad som gäller vid vidareförsäljning av begagnade produkter är ännu inte slutgiltigt reglerat.
För återförsäljare innebär detta en skyldighet att följa utvecklingen: När de sektorsspecifika genomförandeförordningarna träder i kraft får även importörer och, under vissa omständigheter, återförsäljare skyldigheter. Den som inte bygger upp en datainfrastruktur i dag kommer att hamna under tidspress när reglerna träder i kraft.
Tre konkreta förberedelsesteg
Oberoende av sektor kan tre operativa prioriteringar härledas från det aktuella regelverket:
Fastställ en identifierarstrategi: GTIN-baserade GS1 Digital Link-strukturer är för närvarande den sannolikaste vägen till överensstämmelse med standarderna. Företag som ännu inte är GS1-medlemmar bör inleda medlemskap och tilldelning av prefix nu.
Klargör datagranulariteten: Åtskillnaden mellan Lot och Item i JRC:s stålutkast kommer att bli branschstandard. Den som i dag endast hanterar produktdata på SKU-nivå måste strukturera om sin datalagring.
Bygg upp eller anlita resolver-infrastruktur: Registret hänvisar endast till resolver — den faktiska datalagringen ligger hos tillverkaren eller en tjänsteleverantör. Denna slutpunkt måste vara permanent åtkomlig, versionshanterad och möjlig att revidera.
Regelverkstakten kommer att öka ytterligare under de kommande månaderna. Med den slutliga versionen av registrets genomförandeförordning väntad under fjärde kvartalet 2026 och de första obligatoriska sektorsspecifika genomförandeförordningarna från 2027 är tidsfönstret för förberedelser snävt.
