Sex standarder, en grund
Den 1 juni 2026 publicerade CEN och CENELEC de första sex harmoniserade europeiska standarderna för det digitala produktpasset (DPP) — standardserien EN 18216 till EN 18223, framtagen av den tekniska kommittén JTC 24. Därmed finns för första gången ett bindande, produktövergripande ramverk som tekniskt underbygger interoperabilitet och datakonsistens mellan tillverkare, leveranskedjor och myndigheter.
Tidpunkten är ingen slump: ESPR-förordningen (Ecodesign for Sustainable Products Regulation) föreskriver DPP som ett centralt verktyg för produkttransparens. För industribatterier gäller batteriförordningen (EU) 2023/1542 redan från och med den 18 februari 2027. De nya standarderna tillhandahåller det tekniska språk som detta pass måste tala.
Den 25 juni 2026 höll CEN och CENELEC ett offentligt webbinarium där standardernas innehåll presenterades — en signal om att standardiseringsorganen vill följa implementeringsfasen aktivt.
Vad standarderna EN 18216 till EN 18223 reglerar
De sex standarderna täcker fem funktionella lager som tillsammans utgör den tekniska infrastrukturen för ett DPP:
Protokoll för datautbyte och datamodeller
EN 18216 fastställer grundarkitekturen: hur data struktureras, refereras till och utbyts mellan system. Det omfattar semantisk interoperabilitet — alltså olika systems förmåga att inte bara överföra datapunkter utan också tolka dem korrekt. Utan detta lager skulle varje tillverkare tvingas bygga proprietära gränssnitt, vilket i praktiken skulle göra gränsöverskridande datautbyte omöjligt.
Entydiga identifierare och databärare
En av de praktiskt viktigaste bestämmelserna gäller kopplingen mellan den fysiska produkten och den digitala dataposten. I praktiken sker denna koppling via en GS1 Digital Link — en standardiserad URI som kodar GTIN och serienummer och pekar på den tillhörande DPP-dataposten. Standarderna föreskriver vilka identifierarformat som är tillåtna och hur databärare (QR-kod, RFID, Data Matrix) måste skapa den maskinläsbara kopplingen.
För tillverkare som redan använder QR-koder på produkter innebär detta en direkt kursändring: Statiska QR-koder som pekar på en oföränderlig URL uppfyller inte kraven om det inte finns en uppdateringsbar datapost bakom dem.
Datalagring och åtkomsträttigheter
Standarderna reglerar också var och hur DPP-data får lagras — decentraliserat hos tillverkaren, hos ackrediterade tjänsteleverantörer eller i hybrida modeller — och vilka åtkomsträttigheter som gäller för olika aktörer (konsumenter, myndigheter, reparatörer, återvinnare). Denna differentiering är relevant ur ett regulatoriskt perspektiv: alla datapunkter är inte lika synliga för alla aktörer.
Registry-frågan: Ännu olöst, men brådskande
Parallellt med standarderna arbetar Europeiska kommissionen med ett centralt register där alla DPPs ska registreras och kunna hittas. Orgalim, den europeiska branschorganisationen för teknikindustrin, har formulerat tydliga krav: Registret måste stödja automatiserade registreringsprocesser i stor skala och vara skyddat mot driftstörningar.
Detta är inget akademiskt krav. En tillverkare av elmotorer som producerar tiotusentals enheter dagligen kan inte vara beroende av manuella registreringsprocesser. Standarderna skapar visserligen det tekniska språket — men infrastrukturen där detta språk ska användas måste kommissionen fortfarande tillhandahålla.
För företag som redan i dag arbetar med bulkimportprocesser för produktdata är detta en kritisk punkt: Den egna datahanteringen måste struktureras så att den sömlöst kan ansluta till ett framtida register.
Batteripasset som stresstest: Dynamiska data som kärnproblem
Batteriförordningen är det första och hittills mest krävande användningsfallet för DPP. Den föreskriver uttryckligen att vissa datapunkter måste kunna uppdateras under ett batteris hela livscykel — bland annat State of Health (SoH) och State of Charge (SoC).
Detta är tekniskt utmanande: SoH och SoC förändras vid varje laddnings- och urladdningscykel. För batterier som används vidare i ett andra liv — exempelvis som stationär lagring efter användning i ett elfordon — är aktuella tillståndsdata inte bara regulatoriskt obligatoriska utan också ekonomiskt relevanta. En återvinnare som inte känner till en batteris faktiska restvärde kan inte fatta ett välgrundat köpbeslut.
Implementeringsrapporten från Minespider 2026 identifierar två strukturella svagheter som återkommer i hela branschen: datafragmentering längs leveranskedjan och brist på processer för dynamiska datauppdateringar. Den som fyller i sitt pass en gång vid utsläppandet på marknaden och därefter inte uppdaterar det uppfyller inte kraven fullt ut — och riskerar allvarliga efterlevnadsproblem från och med den 18 februari 2027.
BatteryPass-Ready: Testmiljö sedan den 24 juni 2026
En dag före CEN/CENELEC-webbinariet, den 24 juni 2026, lanserade konsortiet BatteryPass-Ready en offentlig testmiljö för det digitala batteripasset. Tillverkare och systemintegratörer kan där validera sina implementeringar mot verkliga testdatamängder — ett viktigt steg för att utnyttja tiden mellan publiceringen av standarderna och det obligatoriska införandet på ett produktivt sätt.
Vad tillverkare nu konkret måste göra
Publiceringen av standarderna markerar övergången från den politiska diskussionen till tekniskt genomförande. För företag följer därav ett tydligt behov av åtgärder inom tre områden:
1. Kontrollera dataarkitekturen Den egna produktdatahanteringen måste kontrolleras med avseende på kompatibilitet med datamodellerna i EN 18216 ff. Proprietära format som inte bygger på standardiserade identifierare (GTIN, serienummer) kommer inte att fungera i infrastrukturen för DPP.
2. Etablera processer för dynamiska uppdateringar Särskilt batteritillverkare, men på sikt även andra reglerade produktkategorier, måste definiera processer som möjliggör kontinuerlig uppdatering av livscykeldata. Det gäller både den tekniska infrastrukturen (API:er, databasarkitektur) och de organisatoriska processerna (Vem uppdaterar vilka data och när?).
3. Fastställ en identifierarstrategi Valet av databärare och identifierarformat får långsiktiga konsekvenser. En GS1 Digital Link-kompatibel QR-kod som pekar på en uppdateringsbar datapost är i dag den tekniskt mest robusta lösningen — och motsvarar det som standarderna implicit förutsätter.
Bedömning: Standarder som nödvändigt men inte tillräckligt villkor
Publiceringen av EN 18216 till EN 18223 är ett betydande steg — men inget avslut. Standarderna skapar teknisk interoperabilitet, men löser inte de organisatoriska och ekonomiska utmaningarna med att inhämta data längs komplexa leveranskedjor. För företag med många underleverantörer kvarstår särskilt frågan hur råmaterial- och komponentdata ska struktureras och tillförlitligt föras in i DPP som en olöst fråga.
De kommande månaderna kommer att visa hur snabbt industrin överför de nya standarderna till produktiva system — och om kommissionen kan hålla jämna steg med implementeringstakten genom att färdigställa det centrala registret.
