EU-kommissionen publicerar förslag till genomförandeförordning för DPP-registret

Bakgrund: Varför ett centralt register?

Förordningen om ekodesign för hållbara produkter (ESPR, EU) 2024/1781, som har gällt sedan juli 2024, utgör den rättsliga grunden för det digitala produktpasset (DPP). Den kräver att tillverkare och importörer av vissa produktkategorier tillhandahåller ett maskinläsbart pass som innehåller produktrelaterad information om hållbarhet, reparerbarhet och material. Det centrala registret är inte ett datalager för detta innehåll – det är en katalog som kopplar unika identifierare till deras respektive resolver-slutpunkter.

Den 29 april 2026 publicerade Europeiska kommissionen förslaget till genomförandeförordning för DPP-registret. Detta förslag specificerar hur registret ska drivas – tekniskt och organisatoriskt – och vilka skyldigheter de ekonomiska aktörerna kommer att ställas inför.

Vad registret lagrar – och vad det inte lagrar

Endast UID:er och resolver-slutpunkter

En vanlig missuppfattning är att det centrala registret innehåller fullständiga DPP-data. Så är uttryckligen inte fallet. Enligt ESPR lagrar registret uteslutande:

Unika identifierare (UID:er): de särskiljande produktidentifierarna
Resolver-slutpunkter: de URL:er där det faktiska DPP:t kan hämtas
Varukoder: för att stödja tullförfaranden och marknadsövervakning

Produktrelaterade data – materialsammansättning, koldioxidavtryck, reparationsanvisningar – stannar hos tillverkaren eller en tjänsteleverantör som denne anlitat. Registret fungerar därför som en decentraliserad katalog, inte en central databas. Detta tillvägagångssätt ligger i linje med principen GS1 Digital Link, där en strukturerad URI pekar på distribuerade datakällor.

Åtkomsträttigheter per aktörsgrupp

Förslaget gör en tydlig åtskillnad mellan användargrupper:

Allmänheten / konsumenter: läsåtkomst till resolver-URL:en och produktkategorin
Marknadsövervakningsmyndigheter: utökad åtkomst för tillsynsändamål
Tullmyndigheter: användning av varukoder i samband med importförfaranden
Ekonomiska aktörer (tillverkare, importörer): skrivåtkomst för att registrera och uppdatera sina UID:er

Denna rollstruktur är relevant för den tekniska integrationen: system som hanterar DPP-data – till exempel via ett arbetsflöde för bulkimport – måste ta hänsyn till autentiseringskraven i registrets API.

Krav på unika identifierare

Erkända identifieringssystem

Förslaget specificerar att UID:er måste överensstämma med ett erkänt identifieringssystem. Följande nämns uttryckligen:

GS1 GTIN:er (Global Trade Item Numbers) – den mest använda internationella standarden för produktidentifiering inom handeln
Koder som överensstämmer med ISO/IEC 15459 – en internationell standard för unika identifierare i leveranskedjor

För tillverkare som redan använder GS1-streckkoder eller QR-koder med stöd för GS1 Digital Link är migreringsvägen relativt okomplicerad: GTIN:en utgör den centrala identifierare som registreras i registret. En typisk GS1 Digital Link-URI ser ut så här:

https://id.example.com/01/04012345678901/21/XYZ123

Här representerar 01 GTIN:en och 21 serienumret. Denna URI kan lagras direkt som resolver-slutpunkt i registret.

Konsekvenser för proprietära identifierare

Företag som för närvarande använder proprietära artikelnummer utan någon koppling till GS1 eller ISO/IEC 15459 kommer att behöva se över sin identifieringsstrategi. Förslaget lämnar inget utrymme för icke-standardiserade UID:er. Detta påverkar i synnerhet små och medelstora tillverkare som inte tidigare har använt något formellt system för produktidentifiering.

Arkiveringskrav och driftmässiga konsekvenser

Minst 10 år efter utsläppande på marknaden

ESPR kräver att registerposter förblir tillgängliga i minst 10 år efter att produkten senast släpptes ut på marknaden. I praktiken innebär detta:

UID:er får inte helt enkelt raderas när en produkt utgår
Resolver-slutpunkter måste förbli åtkomliga under hela arkiveringsperioden
Tillverkare ansvarar för att säkerställa datatillgänglighet även efter en omstrukturering eller försäljning av företaget

Detta krav får direkta konsekvenser för hostingarrangemang och avtalsutformning. Om du hostar DPP-data hos en tredjepartsleverantör måste du avtalsmässigt säkerställa att data förblir tillgängliga under hela produktens livscykel – och därutöver.

Teknisk stabilitet hos resolver-URL:er

En ofta underskattad aspekt: resolver-URL:er måste vara stabila. Domänbyten, omstrukturering av URL-sökvägar eller byte av hostingleverantör kan göra att befintliga registerposter slutar fungera. Dynamiska QR-koder – där den fysiska koden är frikopplad från den underliggande URL:en – åtgärdar detta problem på produktnivå, men de löser inte frågan om registrering i det centrala registret, där resolver-slutpunkten uttryckligen anges.

Tidsplan och nästa steg

Samrådsfas och ikraftträdande

Förslaget som publicerades den 29 april 2026 befinner sig för närvarande i samrådsfasen. Branschorganisationer, standardiseringsorgan och medlemsstater kan lämna synpunkter. Genomförandeförordningens slutliga ikraftträdande beror på denna process samt på de delegerade akter som kommer att fastställa de specifika DPP-skyldigheterna för enskilda produktkategorier.

Själva ESPR föreskriver att de första produktspecifika rättsakterna – som förväntas omfatta textilier och batterier – kommer att träda i kraft 2026 och 2027. För dessa kategorier blir registret då omedelbart relevant.

Vad tillverkare bör göra nu

Oavsett när förordningen slutligen träder i kraft kan du vidta konkreta förberedande åtgärder redan idag:

Se över din identifieringsstrategi: Är dina befintliga artikelnummer förenliga med GS1 eller ISO/IEC 15459? Om inte, planera en migrering.
Bygg upp resolver-infrastruktur: Var ska DPP-data hostas? Är URL:erna stabila och säkrade på lång sikt?
Utveckla ett arkiveringskoncept: Hur ska du säkerställa att data förblir hämtbara 10+ år efter att en produkt utgått?
Förbered API-integration: Registret kommer att erbjuda ett maskinläsbart gränssnitt. Interna system (PIM, ERP) bör kunna skicka UID:er och resolver-URL:er på ett automatiserat sätt.

Bedömning: Vad förslaget åstadkommer – och vad som förblir öppet

Förslaget ger viktig klarhet om det centrala registrets arkitektur och kraven på UID:er. Det besvarar dock ännu inte alla utestående frågor:

Avgiftsmodell: Det är oklart om registreringsavgifter kommer att tas ut och, i så fall, på vilken nivå
Registeroperatör: Vem som tekniskt ska driva det centrala registret – en EU-myndighet, en medlemsstat eller en utsedd tredje part – har ännu inte fastställts
Interoperabilitet med nationella system: Vissa medlemsstater har redan lanserat egna pilotprojekt; hur dessa ska harmoniseras med det centrala registret är fortfarande en öppen fråga

För företag som planerar sin DPP-implementering är det tillrådligt att noga följa den pågående lagstiftningsprocessen. Kommissionens samrådsdokument samt ståndpunkterna från GS1 och de relevanta branschorganisationerna kommer i hög grad att forma den slutliga utformningen.