Sommaren 2026 markerar en vändpunkt i den europeiska produktregleringen. Medan ESPR-förordningen (EU) 2024/1781 fastställer ramarna för det digitala produktpasset (DPP), blir de produktspecifika kraven allt tydligare i delegerade rättsakter – och industrin börjar inse hur stort avståndet är mellan regleringstexten och verkligheten vid implementering.
Vad ESPR faktiskt föreskriver – och vad den lämnar öppet
Den ESPR-grundförordningen är medvetet teknikneutral på en avgörande punkt: Den föreskriver att DPP måste innehålla ”aktuell och korrekt information” – utan uppdateringsfrekvens, utan servicenivåavtal och utan teknisk specifikation av dataformatet. Det är inget förbiseende, utan en metod. Europeiska kommissionen delegerar detaljregleringen till genomförandeförordningar för specifika produktgrupper.
JRC:s datautkast som måttstock
Hur konkreta dessa delegerade rättsakter kan bli visar Joint Research Centre (JRC):s datautkast för stålprodukter. Där anges det produktspecifika CO₂-avtrycket (PCF) uttryckligen på batchnivå och måste beräknas med ISO-14067-kompatiblen-metoder. Det innebär att den som i dag driver ett ERP-system utan batchgranularitet inte kommer att kunna uppfylla kraven för stål – oavsett hur elegant QR-koden på produkten ser ut.
Denna diskrepans mellan ramförordningen och detaljerna i genomförandet är det centrala missförståndet i många DPP-projekt: Det är inte ESPR i sig som är problemet. Det är de delegerade förordningarna.
EmpCo-direktivet som parallellt regelverk
Parallellt med ESPR gäller sedan 2024 EmpCo-direktivet (EU) 2024/825, som förbjuder vilseledande miljöpåståenden inom B2C. Den som publicerar hållbarhetsdata i DPP som inte kan styrkas med erkända metoder riskerar därmed inte bara bristande regelefterlevnad enligt ESPR, utan potentiellt även överträdelser av marknadsföringslagstiftningen. De två regelverken är inte samordnade – det är en juridisk gråzon som Ecommerce Europe uttryckligen tar upp i sin ståndpunkt från juni 2026: Organisationen efterlyser flexibel datagranularitet och ett stegvis införande för att undvika dubbel belastning.
Batteripass 2027: Läget för implementeringen
Det digitala batteripasset är det mest konkretiserade DPP-regelverket: Från och med den 18 februari 2027 är det obligatoriskt för industribatterier, traktionsbatterier och batterier för elfordon. Det låter som gott om tid för förberedelser – men det är det inte.
Praktiska problem enligt Minespider-rapporten
Minespiders implementeringsrapport från 2026 identifierar två centrala praktiska problem som går igenom hela leveranskedjan:
- Datafragmentering: Råvarudata, data om cellkemi och återvinningskvoter finns hos olika aktörer i olika format. Det saknas ett standardiserat gränssnitt som kopplar samman alla led.
- Dynamiska datauppdateringar: Batteripasset måste hållas aktuellt under hela livscykeln – alltså även efter försäljning, andrahandsanvändning och återvinning. Statiska databasposter från tidpunkten för marknadslanseringen räcker inte.
Den 24 juni 2026 lanserade BatteryPass-Ready-projektet en offentligt tillgänglig testmiljö där företag kan validera sina DPP-lösningar mot EU:s krav. Det är ett viktigt steg – men ingen ersättning för de delegerade förordningarna om konkreta datafält som fortfarande saknas.
Storbritanniens Department for Business and Trade genomför samtidigt ett samråd om EU:s batteriregler – en signal om att även företag efter brexit som exporterar till EU-marknaden måste ta kraven på allvar.
Infrastruktur: Från regleringstext till produktionslinje
Reglering är en sak, genomförande en annan. Två aktuella utvecklingar visar hur den tekniska infrastrukturen för DPP-kompatibla produkter håller på att växa fram.
Serialisering i gigaskala: Driscoll's
På GS1 Connect 2026 presenterade Driscoll's tillsammans med Antares Vision Group ett projekt som demonstrerar skalbarheten hos serialisering på artikelnivå: Över en miljard Berry-förpackningar har försetts med unika identiteter och migreras nu till helt GS1 Digital Link-konforme QR-koder. Projektet kopplar konsumentfeedback direkt till spårbarhet på gårdsnivå – och visar att den tekniska infrastrukturen för DPP-liknande tillämpningar fungerar även i högvolymsegment.
Detta är relevant ur regleringssynpunkt: GS1 Digital Link är den enda internationellt standardiserade URI-mekanismen som gör det möjligt att lösa upp produkt-ID, batchkod och utgångsdatum i en enda QR-kodsskanning – och därmed utgör grunden för kompatibla DPP-implementeringar.
Tryckinfrastruktur: Polytag och DataLase
Ett ofta underskattat problem är den fysiska appliceringen av QR-koder på förpackningsmaterial som är svåra att trycka på. Partnerskapet mellan Polytag och DataLase tar sig an just detta: Med laserreaktiv tryckteknik kan GS1-kompatibla QR-koder appliceras permanent och med hög precision på förpackningar som inte kan tryckas tillförlitligt med konventionellt bläckstråletryck – och dessutom i produktionslinjens hastighet. För livsmedels- och FMCG-tillverkare som från och med DPP-kravdatumet behöver serialiserade förpackningar är detta en relevant infrastrukturkomponent.
Blockchainbaserade metoder
I den nedre delen av teknikskalan finns ett tillkännagivande från The Hashgraph Group och Merck: De har introducerat en DPP på Hedera-nätverket, som kombinerar Mercks fysiska säkerhetsmarkörer med kryptografisk spårbarhet. Metoden är inriktad på ESPR- och EUDR-efterlevnad. Om decentraliserade ledger-arkitekturer kan uppfylla kraven på datatillgänglighet och uppdaterbarhet under hela produktlivscykeln är fortfarande en öppen teknisk fråga – förordningen föreskriver ingen specifik lagringsarkitektur.
Vad företag konkret måste göra nu
Det regulatoriska läget kan delas in i tre åtgärdsområden:
1. Identifiera produktgruppen och klargör tidshorisonten Alla produkter omfattas inte samtidigt av DPP-kraven. Batterier från februari 2027, textilier och elektronik följer i senare vågor. Den som nu arbetar med JRC:s datautkast för sin produktgrupp kan täppa till dataluckor i ett tidigt skede.
2. Förbered dataarkitekturen på batch- och serienummernivå Ett vanligt misstag i tidiga DPP-pilotprojekt är att passet modelleras på produktnivå, inte instansnivå. För batteripasset är detta otillräckligt. Detsamma gäller för stål. Frågan är inte ”Vilka fält behöver jag?”, utan ”På vilken granularitetsnivå måste jag hantera vilka fält?”
3. Standardisera bärareinfrastrukturen GS1 Digital Link är de facto-standarden för DPP-kompatibla QR-koder. Den som fortfarande driver proprietära QR-kodssystem utan en strukturerad resolverarkitektur bygger upp teknisk skuld. Migreringen – som hos Driscoll's – är genomförbar, men arbetskrävande. Verktyg som massimporten i qr3.app kan påskynda övergången för medelstora produktportföljer.
Öppna frågor och framtidsutsikter
EuroCommerce har meddelat ett webbinarium den 19 juni 2026 som belyser affärslogiken bakom DPP – särskilt spänningsfältet mellan transparenskrav och dataskydd. Det är symtomatiskt för det aktuella läget: Förordningen är antagen, implementeringsdetaljerna håller på att utarbetas och industrin söker fortfarande den affärsmodell som förenar regelefterlevnad med mervärde.
Det som står klart är att DPP kommer, att det kommer att konkretiseras per produktgrupp och att det kommer att kräva dynamisk datahantering. Den som behandlar detta som ett rent regelefterlevnadsprojekt kommer att underskatta infrastrukturkostnaderna. Den som ser det som en datastrategi får möjlighet att bygga upp spårbarhet och kundkommunikation på en gemensam teknisk grund.
