CEN och CENELEC publicerade i slutet av maj 2026 de första sex harmoniserade europeiska standarderna för det digitala produktpasset (DPP). Standardserien EN 18216 till EN 18223 definierar den tekniska kärnarkitekturen, entydiga identifierare, databärare och API:er – och skapar därmed för första gången en bindande, standardiserad grund under den lagstadgade förordningsnivån.
Vad de nya standarderna reglerar
De sex standarderna kompletterar det rättsliga ramverk som ESPR-förordningen (EU) 2024/1781 och produktspecifika rättsakter som batteriförordningen (EU) 2023/1542 fastställer. Medan förordningarna fastställer vad – vilka uppgifter ett produktpass måste innehålla – definierar EN 18216 till EN 18223 hur: datamodeller, kommunikationsprotokoll och fysiska databärare.
Sex standarder, ett sammanhängande system
Standardserien är indelad i tematiska block:
- EN 18216 fastställer det övergripande ramverket och terminologin.
- EN 18217 specificerar datamodellen och den semantiska strukturen för poster i DPP.
- EN 18218 reglerar tilldelning och hantering av entydiga produktidentifierare.
- EN 18219 definierar tillåtna fysiska databärare – däribland QR-koder baserade på GS1 Digital Link-Standards.
- EN 18220 beskriver API-gränssnitten för hämtning av data och uppdatering av passuppgifter.
- EN 18221–18223 behandlar säkerhetskrav, åtkomstkontroll och förtroendeinfrastruktur.
Särskilt relevant för implementeringen är EN 18219: Standarden föreskriver att fysiska produkter måste ha maskinläsbara databärare som hänvisar till en beständig digital tvilling. QR-koder som följer schemat för digitala länkar anges uttryckligen som en lösning som uppfyller kraven.
Kontext: Vad förordningarna redan föreskriver
Standarderna kommer inte ur ett vakuum. ESPR-förordningen ålägger tillverkare och importörer att tillhandahålla digitala produktpass för ett växande antal produktkategorier. Batterisektorn är först ut: Från och med 18 februari 2027 måste industribatterier, drivbatterier för elfordon och stationära energilagringssystem från 2 kWh vara utrustade med ett digitalt batteripass (DBP).
Innehållet i detta pass är noggrant definierat i lag. Det omfattar bland annat:
- Det produktspecifika koldioxidavtrycket (PCF) på batchnivå, beräknat enligt ISO 14067-kompatibla metoder. Enligt Europeiska kommissionens JRC-utkast får PCF-uppgiften inte aggregeras på modellnivå – den måste faktiskt vara specifik för batchen.
- Tillståndsdata som State of Health (SoH) och State of Charge (SoC) för återanvända batterier på andrahandsmarknaden.
- Materialkomposition, dokumentation av leveranskedjan och återvinningsinformation.
De nya CEN/CENELEC-standarderna skapar nu den tekniska infrastrukturen för att tillhandahålla dessa lagstadgade uppgifter interoperabelt, manipulationssäkert och maskinläsbart.
Strukturella utmaningar i praktiken
Trots de normativa framstegen visar Minespiders implementeringsrapport 2026 att många företag fortfarande har betydande luckor i sina förberedelser för regelefterlevnad. Rapporten identifierar två strukturella problem som sträcker sig genom hela värdekedjan:
Problem 1: Datafragmentering
Relevanta produktuppgifter finns hos olika aktörer längs leveranskedjan – råvaruleverantörer, komponenttillverkare och logistikleverantörer – i olika format och system. En konsoliderad, standardenlig databas saknas fortfarande hos de flesta företag. De nya standarderna definierar visserligen målmodellen för data, men löser inte det organisatoriska problemet med att samla in uppgifterna.
Problem 2: Dynamiska datauppdateringar
Ett DPP är inget statiskt dokument. Tillståndsdata som SoH förändras under produktens livscykel. EN 18220 hanterar detta genom API-specifikationer för uppdateringar i realtid – men förutsätter att företagen har de nödvändiga backend-systemen och datapipelines för att kunna leverera dessa uppdateringar tillförlitligt.
Ekosystem: Vem hjälper till med implementeringen?
Parallellt med publiceringen av standarderna har ett ekosystem av tjänsteleverantörer och initiativ vuxit fram för att hjälpa företag med genomförandet.
BatteryPass-Ready-testmiljö: Den 24 juni 2026 lanserar BatteryPass-Ready-projektet sin offentliga testmiljö. Företag kan där låta validera sina DPP-lösningar mot EU-kraven – neutralt, standardbaserat och utan beroende av en viss leverantör. Det är särskilt värdefullt eftersom standarderna visserligen är publicerade, men förfaranden för bedömning av överensstämmelse fortfarande håller på att utvecklas.
Bureau Veritas & Circulor: De båda företagen har tillkännagett ett strategiskt partnerskap som kombinerar expertis inom provning, inspektion och certifiering med en digital plattform för spårbarhet. Modellen riktar sig direkt mot problemet med datafragmentering: verifiering och datainsamling sammanförs i en och samma process.
Securikett Codikett 2.0: Securikett presenterade en manipulationssäker etikettslösning som är direkt kopplad till DPP-datahantering – ett tillvägagångssätt som förenar fysisk förfalskningssäkerhet (som behandlas i EN 18221–18223) med det digitala produktpasset.
Vad företag konkret bör göra nu
Publiceringen av standarderna markerar en vändpunkt: Företag kan nu anpassa sina tekniska arkitekturer till en stabil standard i stället för att vänta på slutliga specifikationer.
I praktiken rekommenderas följande steg:
Fastställ en strategi för identifierare: EN 18218 kräver entydiga produktidentifierare. Företag som redan använder GTINs och QR-koder som uppfyller kraven i GS1 Digital Link har ett försprång – denna struktur uppfyller standarden direkt.
Mappa datamodellen mot EN 18217: Befintliga produktdatastrukturer bör granskas med avseende på luckor i förhållande till den normativa datamodellen – särskilt när det gäller batchspecifika attribut som PCF.
Kontrollera API-beredskapen: EN 18220 kräver läsbara och uppdateringsbara gränssnitt. Företag som representerar digitala produktpass genom statiska datablad eller PDF-dokument måste bygga ut sina lösningar.
Använd testmiljön: BatteryPass-Ready-plattformen från juni 2026 erbjuder en kostnadsfri möjlighet till förhandsvalidering – betydligt billigare än en korrigering i efterhand strax före deadline i februari 2027.
Inled dialogen med leverantörerna: Eftersom batchspecifika PCF-uppgifter behövs från underleverantörer är insamlingen av data ett långsiktigt projekt. Företag som nu inleder dialog med sina leverantörer får ett strukturellt försprång.
Bedömning: Vad standarderna gör – och inte gör
Det vore ett misstag att tolka publiceringen av standarderna som slutpunkten för regleringsprocessen. EN 18216 till EN 18223 utgör en teknisk grund, inte en fullständig lösning för regelefterlevnad. Produktspecifika delegerade rättsakter enligt ESPR – för textilier, möbler, elektronik och ytterligare kategorier – kommer successivt att följa och medföra egna datakrav.
Vad standarderna åstadkommer är interoperabilitet. Ett DPP som är strukturerat enligt EN 18217 och levereras via API:er som uppfyller EN 18220 kan läsas av valfria auktoriserade system – oavsett vilken programvaruleverantör som står bakom. Det är det egentliga mervärdet: inget proprietärt datasiloformat, utan ett öppet tekniskt vokabulär som gäller i hela Europa.
För företag som har deadline i februari 2027 i sikte är budskapet tydligt: De tekniska uppgifterna är nu definierade. Tiden för att vänta är över.
