Med konferensen DPP4EU 2026 i Bryssel har en teknisk milstolpe nåtts: de europeiska grundstandarderna för Digital Product Passport (DPP) är slutförda. Fraunhofer IPK meddelade den 1 juni 2026 att det standardpaket som utvecklats inom CEN/CENELEC JTC 24 lägger grunden för ett sammanhängande, teknikneutralt ramverk för data om produkters livscykel. Därmed avslutas fasen av osäkerhet kring tekniska grundprinciper — och genomförandefasen börjar.
För företag som hittills har väntat på slutliga standarder är detta ingen anledning att slå sig till ro. Det är startskottet.
Vad CEN/CENELEC JTC 24 har fastställt
Standardiseringskommittén JTC 24 har antagit flera sammanlänkade standarder som tillsammans definierar den tekniska arkitekturen för DPP. Två standarder är centrala:
- EN 18219 fastställer datamodellen och de semantiska kraven för DPP. Den definierar vilken information ett pass måste innehålla, hur den ska struktureras och hur interoperabilitet mellan olika system ska säkerställas.
- EN 18220 reglerar bärare för DPP — det vill säga det fysiska eller digitala medium genom vilket passet görs tillgängligt. Den kopplar passet till GS1 Digital Link-standarden och gör det därmed möjligt att använda en enda URL — exempelvis som QR-kod eller RAIN-RFID-tagg — som universell ingång till all passinformation.
Ramverket är medvetet teknikneutralt. Det föreskriver ingen särskild databas, molnplattform eller proprietär standard. Det som föreskrivs är åtkomstpunktens struktur och datans semantik — resten överlåts åt implementerarna.
Varför EN 18219 är avgörande för registerarkitekturen
CIRPASS-2-konsortiet rekommenderade uttryckligen i sitt yttrande över utkastet till genomförandeförordning för DPP-registret att EN 18219 tas upp som bindande referens. Skälet är att det utan denna förankring saknas en interoperabilitetslänk mellan nationella och sektorsspecifika system.
Själva registret — så klargör utkastet till genomförandeförordning — lagrar endast tre datapunkter: den unika identifieraren, resolver-slutpunkten och varukoden. De faktiska passuppgifterna lagras decentraliserat hos tillverkarna eller auktoriserade dataförvaltare. EN 18219 säkerställer att dessa decentraliserade data ändå förblir maskinläsbara och interoperabla.
Den regulatoriska grunden: ESPR och sektorsspecifika förordningar
De tekniska standarderna är inget självändamål. De operationaliserar krav som fastställs bindande i ESPR-förordningen (EU) 2024/1781. ESPR kräver att DPP innehåller ”aktuell och korrekt information” — ett krav som helt enkelt inte kan uppfyllas utan en tydlig dataarkitektur.
Det blir särskilt tydligt i batteriförordningen (EU) 2023/1542: kapacitetsdata som förändras genom degradering under ett batteris livslängd måste hållas kontinuerligt aktuella. Det förutsätter en infrastruktur som inte bara lagrar statiska produktdata, utan även hanterar dynamiska uppdateringar — och det på artikelnivå, inte bara på partinivå.
Parti kontra artikel: En åtskillnad med långtgående följder
JRC:s utkast för produktgruppen stål — som representant för många andra sektorer — skiljer systematiskt mellan två datagranulariteter:
- Partinivå (Lot): Data som gäller för en hel produktionsbatch, exempelvis det produktspecifika CO₂-avtrycket (PCF), som beräknas enligt ISO-14067-kompatibla metoder och måste underhållas på partinivå.
- Artikelnivå (Item): Data som gäller för ett enskilt fysiskt exemplar, exempelvis serienummer, reparationshistorik eller aktuellt tillståndsvärde för batterier.
Denna åtskillnad är ingen akademisk detalj. Den avgör hur datahantering, åtkomsträttigheter och uppdateringsprocesser måste utformas. Ett system som endast hanterar parti-ID:n kan inte uppfylla batteriförordningens krav på artikelnivå. Omvänt skulle ett system som enbart bygger på artikelnivå inte vara ekonomiskt skalbart för massvaror som stålcoil.
Från standard till praktik: Vad företag nu måste göra
Antagandet av standarderna markerar övergången från specifikationsfasen till genomförandefasen. Konkret innebär det följande för företag i berörda sektorer:
Steg 1: Fastställ en identifierarstrategi
Varje DPP behöver en globalt unik och beständig identifierare. Standarden EN 18220 och GS1 Digital Link-standarden definierar hur denna identifierare måste struktureras som en upplösningsbar URL. Företag som redan använder GTINs och GS1-strukturer har ett försprång — de behöver endast överföra sina befintliga identifierare till Digital-Link-schemat.
En konform GS1 Digital Link för en enskild produkt kan exempelvis se ut så här:
https://id.example.com/01/04012345678901/21/XYZ-987654
Där står 01 för GTIN-applikationsidentifieraren och 21 för serienumret. Resolvern bakom denna URL vidarebefordrar, beroende på kontext — konsument, reparatör eller tullmyndighet — till olika datavyer.
Steg 2: Strukturera datamodellen enligt EN 18219
Standarden definierar obligatoriska fält, valfria fält och tillåtna dataformat. Företag måste kontrollera vilka av deras befintliga produktdata som redan överensstämmer med standarden och var luckor finns — exempelvis när det gäller reparerbarhetspoäng, materialsammansättning eller information om leveranskedjan.
Steg 3: Välj och implementera bärarteknik
EN 18220 tillåter flera typer av bärare: QR-kod, NFC, RAIN-RFID och andra. Valet beror på produkttypen, leveranskedjan och mottagarnas krav. För industriella tillämpningar blir RAIN-RFID allt viktigare: TEKLYNX har redan uppdaterat sin CODESOFT-programvara för att stödja GS1:s ”++”-kodningsscheman, med vilka webbadresser kan skrivas direkt till RAIN-RFID-taggars minne — ett tekniskt krav som följer direkt av kombinationen av EN 18220 och GS1 Digital Link-standarden.
Steg 4: Säkerställ underhåll av dynamiska data
ESPR-kravet på ”aktuell och korrekt information” är ingen engångsuppgift. Företag måste etablera processer som säkerställer att passuppgifter uppdateras vid relevanta händelser — reparation, komponentbyte, återförsäljning eller kassering. Det kräver tydliga ansvarsområden i leveranskedjan och tekniska gränssnitt mellan de berörda systemen.
Vad som fortfarande saknas: Genomförandeförordningar och sektorsspecifika tidsfrister
Grundstandarderna finns — de sektorsspecifika genomförandeförordningarna är ännu inte helt på plats. Europeiska kommissionen arbetar för närvarande med delegerade akter för de första produktgrupperna som omfattas av kraven. Batterier har redan ett eget regelverk genom batteriförordningen (EU) 2023/1542. Textilier, elektronik och stål följer inom ramen för genomförandet av ESPR.
För företag innebär det att den tekniska grundarkitekturen är fastställd och bör byggas upp nu. De sektorsspecifika datakraven kommer att konkretiseras under de kommande månaderna — men den som väntar med implementeringen tills alla delegerade akter finns på plats kommer att hamna under tidspress.
Standarderna är antagna. Ramverket är fastställt. Frågan är inte längre om, utan när och hur väl förberedda företag kommer att omfattas av kraven.
